2011-06-22 | 01:51:48
Okej, dålig uppdatering? JA.
Hej!
Oj, nu var det ett tag sen jag bloggade.. Men jag har inte haft något att skriva om, eller.. Jo det har jag men jag har bara inte orkat, har hänt rätt mycket.
Ja, där är en del saker som har hänt den senaste månaden, plus lite små saker.
Nu väntar jag bara på att få börja jobba, så att man kan börja tjäna lite pengar! Och så väntar jag med spänning på att få veta om jag komma in på frisör eller inte..! Blir nervös så fort jag tänker på det..
Aja, vad ska alla göra på midsommar? Själv har jag ingen aning.. Komma nog sluta med att man sitter hemma med familjen, för vi lär inte fara ut med husvagnen pga att det ska vara dåligt väder.
Men jag vill partääääya!
Men det är inte många som vet vart dom ska vara och många som ska bort. Och så har jag typ bråkat med min bästa kompis som jag skulle vara med, så nu krashade ju dom planerna... Less? Ja. Är less på all skit, men förhoppningsvis så blir allt bättre, och då menar jag bara inte med min kompis, utan med allt.
När jag tänker på att sommaren är här, så saknar jag hur tiden va förra sommaren.. Då jag kände att allt var bra, inga svårigheter. Sen hände allt det dära med en blodpropp i lungan och allt gick i krash, kände jag då. Lades in på sjukhus i fyra dygn, varken jag eller mamma var beredd, va inte på skolan på två veckor.
Hade några ritkigt jobbiga månader, men ingen förstog.. Ingen förstog hur illa jag tog vid. Inte ens min familj, men hur skulle dom kunna det? Man kan inte veta hur det känns förrän man varit med om det själv.. Vilket jag hoppas att ingen i min familj kommer att uppleva, iaf inte i min ålder, för det va hemskt. Jag fick en "sjukdom" som man oftast får när man är gammal. Jag gick till vc och skulle ta blodprover och där sitter BARA en massa gamlingar, 60 år och uppåt liksom.. Och så kommer jag där 15 år och ska ta samma prover som dom. Det kändes verkligen hemskt. Och jag fick sluta röka, hade rökt i ca två år, och fick sluta tvärt. Fick sluta med p-piller också, men det gjorde som inget. Men rökningen var inte det enklaste, fick lov att sluta utan förvarning. Kunde inte kolla på en ciggarett utan att bli röksugen. Och några på skolan kom och frågade mig om jag va allergisk mot rök, för dom hade hört ett rykte om det, jag tog det mycket hårdare än vad jag egentligen borde ha gjort, det kändes som att alla kollade på mig som om jag va störd, eller hade något som smittade. Men sen blev det bättre och bättre, och till slut tänkte jag knappt på röksuget längre. Förutom när man va med kompisar som rökte och dom frågade om det gick bra om dom rökte och man sa såklart "ja, herregud, det är lugnt", men det va inte alls lugnt. Jag ville inte, och jag ville inte se mina syskon röka heller, jag blev så arg när jag såg dom röka, för jag var så rädd att dom skulle råka ut för samma helvete som jag. Men dom förstog inte hur hårt jag tog det, vilket jag kan förstå, det skulle inte jag gjort heller i deras situation.
Iaf så bestämde jag mig för att inte bry mig, och det blev bättre. Jag mådde inte lika dåligt längre. Och efter sju månader så fick jag sluta med min medecin (waran), vilket var en stoooor lättnad, kände mig fri igen. Men det är ganska ofta nu när sommaren är här som jag blir grymt sugen på att ta en cigarett och bara strunta i vad som kan hända om jag börjar röka igen. Jag har till och med drömt om hur det skulle kännas, så underbart, iaf nu när man är stressad, eller när man mår mindre bra, så är ju ciggaretten som en tröst. Det va iaf det förut för mig.
Men jag kan ju inte tänka så, för tänk om samma sak händer igen? Det skulle jag aldrig kunna stå ut med..
Så det är bara att försöka leva med det och gå vidare, men jag mår mycket bättre. Ska ju börja gymnasiet snart, vilket känns så otroligt skönt, en heelt ny start! (Y)
Där är min lilla historia om det senaste året, jag kanske förstorade upp allt, men det va så jag mådde. Och jag vet att ingen kan förstå, men det va mina känslor och jag har levt med dom, men har kommit över dom, iaf för det mesta, vilket jag är stolt över. Nu skrev jag inte det här för att få folk att tycka synd om mig, utan för att det är en del som frågat vad som hände och sånt.. Så här är hela historian.
En bild sen förra sommaren. ♥
Oj.. Nu blev det hära inlägget mycket längre än vad jag hade tänkt mig.. Aja, skit samma, hehe!
Nu ska jag.. Gå och lägga mig, tror jag..
XoXo Amanda
Oj, nu var det ett tag sen jag bloggade.. Men jag har inte haft något att skriva om, eller.. Jo det har jag men jag har bara inte orkat, har hänt rätt mycket.
* Har gått ut nian (wooohoo!). Guuuud vad jobbigt det va att gå med klackar till kyrkan, kommer nog aldrig att lära mig att gå i klackar, haha..
* Fick ett stipendium för att jag skämpat så hårt den senaste terminen m.m, fick 1000 kr (!).
* Har höjt mina betyg med ca 60 poäng i nian.
* Hade en superduper rolig kväll på avslutningskvällen med en massa festligheter!
* Har träffat en del nya trevliga människor, sjukt roliga!
* Fick ett stipendium för att jag skämpat så hårt den senaste terminen m.m, fick 1000 kr (!).
* Har höjt mina betyg med ca 60 poäng i nian.
* Hade en superduper rolig kväll på avslutningskvällen med en massa festligheter!
* Har träffat en del nya trevliga människor, sjukt roliga!
Ja, där är en del saker som har hänt den senaste månaden, plus lite små saker.
Nu väntar jag bara på att få börja jobba, så att man kan börja tjäna lite pengar! Och så väntar jag med spänning på att få veta om jag komma in på frisör eller inte..! Blir nervös så fort jag tänker på det..
Aja, vad ska alla göra på midsommar? Själv har jag ingen aning.. Komma nog sluta med att man sitter hemma med familjen, för vi lär inte fara ut med husvagnen pga att det ska vara dåligt väder.
Men jag vill partääääya!
Men det är inte många som vet vart dom ska vara och många som ska bort. Och så har jag typ bråkat med min bästa kompis som jag skulle vara med, så nu krashade ju dom planerna... Less? Ja. Är less på all skit, men förhoppningsvis så blir allt bättre, och då menar jag bara inte med min kompis, utan med allt.
När jag tänker på att sommaren är här, så saknar jag hur tiden va förra sommaren.. Då jag kände att allt var bra, inga svårigheter. Sen hände allt det dära med en blodpropp i lungan och allt gick i krash, kände jag då. Lades in på sjukhus i fyra dygn, varken jag eller mamma var beredd, va inte på skolan på två veckor.
Hade några ritkigt jobbiga månader, men ingen förstog.. Ingen förstog hur illa jag tog vid. Inte ens min familj, men hur skulle dom kunna det? Man kan inte veta hur det känns förrän man varit med om det själv.. Vilket jag hoppas att ingen i min familj kommer att uppleva, iaf inte i min ålder, för det va hemskt. Jag fick en "sjukdom" som man oftast får när man är gammal. Jag gick till vc och skulle ta blodprover och där sitter BARA en massa gamlingar, 60 år och uppåt liksom.. Och så kommer jag där 15 år och ska ta samma prover som dom. Det kändes verkligen hemskt. Och jag fick sluta röka, hade rökt i ca två år, och fick sluta tvärt. Fick sluta med p-piller också, men det gjorde som inget. Men rökningen var inte det enklaste, fick lov att sluta utan förvarning. Kunde inte kolla på en ciggarett utan att bli röksugen. Och några på skolan kom och frågade mig om jag va allergisk mot rök, för dom hade hört ett rykte om det, jag tog det mycket hårdare än vad jag egentligen borde ha gjort, det kändes som att alla kollade på mig som om jag va störd, eller hade något som smittade. Men sen blev det bättre och bättre, och till slut tänkte jag knappt på röksuget längre. Förutom när man va med kompisar som rökte och dom frågade om det gick bra om dom rökte och man sa såklart "ja, herregud, det är lugnt", men det va inte alls lugnt. Jag ville inte, och jag ville inte se mina syskon röka heller, jag blev så arg när jag såg dom röka, för jag var så rädd att dom skulle råka ut för samma helvete som jag. Men dom förstog inte hur hårt jag tog det, vilket jag kan förstå, det skulle inte jag gjort heller i deras situation.
Iaf så bestämde jag mig för att inte bry mig, och det blev bättre. Jag mådde inte lika dåligt längre. Och efter sju månader så fick jag sluta med min medecin (waran), vilket var en stoooor lättnad, kände mig fri igen. Men det är ganska ofta nu när sommaren är här som jag blir grymt sugen på att ta en cigarett och bara strunta i vad som kan hända om jag börjar röka igen. Jag har till och med drömt om hur det skulle kännas, så underbart, iaf nu när man är stressad, eller när man mår mindre bra, så är ju ciggaretten som en tröst. Det va iaf det förut för mig.
Men jag kan ju inte tänka så, för tänk om samma sak händer igen? Det skulle jag aldrig kunna stå ut med..
Så det är bara att försöka leva med det och gå vidare, men jag mår mycket bättre. Ska ju börja gymnasiet snart, vilket känns så otroligt skönt, en heelt ny start! (Y)
Där är min lilla historia om det senaste året, jag kanske förstorade upp allt, men det va så jag mådde. Och jag vet att ingen kan förstå, men det va mina känslor och jag har levt med dom, men har kommit över dom, iaf för det mesta, vilket jag är stolt över. Nu skrev jag inte det här för att få folk att tycka synd om mig, utan för att det är en del som frågat vad som hände och sånt.. Så här är hela historian.
En bild sen förra sommaren. ♥
Oj.. Nu blev det hära inlägget mycket längre än vad jag hade tänkt mig.. Aja, skit samma, hehe!
Nu ska jag.. Gå och lägga mig, tror jag..
XoXo Amanda
0 Kommentarer